jenniferkatarina

Efter en underbar dag, på ett jobb som antagligen är det roligaste jag jobbat på, åkte jag in till stan för att växla pengar. Har nu sex stycken Benjamin Frankelin's i plånboken, känns lagom bra. Hann även med en hejdåmiddag med Frida och Kimmen, vilket känns lagom sorgligt..

Men om tre dagar är jag där, i värmen, i Ghana, i Afrika. En helt ny plats! Längtar som tusan, borde dock börja packa nu. Men det lär jag väl ägna hela lördagen åt att göra. Nu ska rummet snabbstädas, smutstvätt ska tvättas, sen blir det att sova om jag ska orka gå upp tidigt imorn för att umgås en sista gång med alla underbara små barn ♥

Ville slå, skrika, sparka, springa!! Men efter en tre timmars promenad var gråten som satt i halsen helt borta, lugnet har lagt sig och jag känner mig tom. Igen..

Mindre än en vecka kvar tills Jag och Emma är i Afrika. Nervöst, läskigt och hur spännande som helst! Nu är det att planera och packa som gäller, har massa att göra den här veckan så tiden lär gå fort. 6 dagar kvar..


Jag hoppas du vet att du precis gjorde min dag. Tveksamt..

Efter en lång promenad och efter att ha blivit överlycklig när snöflingor stora som bomullstussar började falla från skyn så sitter jag nu ensam hemma och är återigen uttråkad. 60 minuter behöver jag stå ut innan jag ska träffa Johanna och Emma, har aldrig förr varit ett problem. Men nu, så fort jag är ensam, blir jag så uttråkad så fort jag har lite tid för mig själv!

Ska fördriva tiden med underbara Big Bang Theory och hoppas på att tiden går extra snabbt. En önskan som egentligen går helt emot min vilja att få mer tid att spendera här i livet.

Gustavsberg. Värmdö. Stockholm. I want to go somewhere new.

Ännu en latdag och återigen en känslan av totalt slöseri av livet.


Imorgon blir det upp tidigt tidigare än vanligt för att träffa Malin och Johanna för lite shopping och mysig lunch.

Nytt år, nya möjligheter, nya mål och nya löften.




Ska sätta mig och skriva ner lite nyårslöften. Bättre sent än aldrig!

Har alltid gillat att vara för mig själv, att stänga dörren om mig och spela musik på hög nivå och försvinna från världen utanför. Det har alltid varit så skönt och lugnande. Att bara sjunga med i musiken eller att sätta mig i min varma goa säng med en bra bok som jag aldrig vill sluta läsa. Men nu, varje gång jag får en lugn stund för mig själv drabbas jag av en obehaglig känsla av panik och ångest.

Ångrar så mycket nu för tiden, saker som jag känner att jag inte kan ta tag i förrän i mars eller om ens alls, för hur får jag tillbaka all den förlorade tiden jag slösat bort på grund av lathet? Tänker ofta på hur mycket slöseri av livet sömn är, för hur mycket mer skulle vi inte kunna göra om vi slapp sova? Hatar att somna nu för tiden. Men ändå, när jag tänker efter, så gör jag ju ändå inget vettigt med min tid för tillfället. Har jag någonsin gjort det?

Önskar att jag vore mer som Naomi Clark (eller Erin Brockovich). Och då menar jag varken utseendemässigt eller det faktum att hon är en rik och bortskämd tjej. Utan för att hon är en målmedveten, stark och självsäker person som går helhjärtat in alla sina projekt, som tar för sig och tar precis det hon vill ha.