jenniferkatarina

Börjar tycka mer och mer om Techiman. Trots enformigheter i vardagen så finns det inget bättre än tiden med barnen och det känns som att jag äntligen har kommit in i rytmen. även fast jag vaknar klockan 04.00 av mardrömmar och släpar fötterna efter mig när jag går ut för att hjälpa till med barnen redan klockan fem, när Emma och Krista fortfarande sover, så är det fullständigt omöjligt att hålla tillbaka ett leende som kommer ända inneifrån hjärtat när våran minsting skiner upp och springer mot mig med utsträckta armar.

Det är en underbar känsla, verkligen! Men det känns ändå sorgligt. För om fyra veckor måste vi ta farväl. Och det blir nog föralltid.