jenniferkatarina

Frågor hit och frågor dit. Tankarna virvlar åt ett håll och sedan åt det andra. Det enda jag kommit underfund med är att mitt humör varit rätt stabilt på sistone, mycket uppåt, lite neråt. Mest bra, knapp nått dåligt. Känns helt okej.

 

Frågorna och tankarna är dock svåra, som små gåtor som irrar runt i huvudet och väntar på att bli besvarade och rensade. Men det är svårt att plasera dem i rätt fack. Det går inte riktigt att fånga och sätta en etikett på dem. Det är bra att man har så fina vänner som hjälper till med fina ord, kloka ord. Men ibland fel ord.

 

Planerar ständigt att ta en stund för mig själv, vila, promenera, tänka, läsa. Men det blir inte av och det var en evighet sen sist och det är viktigt för mig. Jag behöver det. Som ett lugnande medel. Det är min terapi.

 

Har varit helt slut dom senaste dagarna, så trött att jag somnat i några timmar runt fyra-fem varje dag. Kan knappt minnas senaste gången jag fick sova ut ordentligt men det är det värt ibland. Som sagt, sömn är överskattat och just nu har det hänt så mycket bra och jag skulle inte byta ut nått av det mot att sova.

 

Igår gick jag runt nervös inför resultatet av min examination som jag fick tillbaka idag, oroade mig över att jag inte skulle kunna tänka på annat under hela dagen. Men när jag var på tillbaks på jobbet och var omringad av alla underbara barn och lekte, pysslade och kramades så glömde jag helt bort nervositeten. Kom hem och såg att jag blivit godkänd vilket betyder att jag klarat min allra första kurs på universitetet. Underbart. Får hoppas att det går lika bra i fortsättningen.

 

Ser fram emot att jobba resten av veckan, ska läsa och skriva lite, njuta av helgen och sedan koncentrera mig extra mycket på att plugga därefter.

 

Veckan har bjudit på både det ena och det andra och som vanligt har allt gått för fort. Kollar i almanackan och ser att jag hunnit med så mycket men ändå inte tillräckligt. Hänger inte riktigt med längre, det känns som att jag skulle behöva stanna tiden och andas för en stund. Prioriterar fel antar jag.

 

Men igår var jag glad. Igår var bra. Från morgon till natt. Kvällen bjöd på olika drinkar och en massa öl med Johanna och hennes Emma och där var det meningen att kvällen skulle stanna men istället mötte vi upp några vänner och lite nytt folk. Träffade bekanta lite här och där, drack, dansade, pratade, skrattade, åkte hem och somnade halv fyra.

 

Sov därför lite för långt in på dagen och tappade ännu mer av min tid satt för sådant jag borde göra. Promenerade från Hammarby Sjöstad till Nacka i ett försök att rensa tankarna. Det gick sådär. Promenader hjälper oftast, som en slags terapi, men jag vet inte riktigt om det fungerade som det skulle idag. Tankarna flyter bara ihop och det är svårt att skilja på vad som är positivt och vad som är negativt, vad som känns bra och vad som känns fel. Har i alla fall fått lite tid för mig själv och lyckats sorterat några tankar. Gick i bara tjocktröjan bland prasslande gulröda löv och med solen i ansiktet. Det var dagens höjdpunkt.

Och så var det oktober.. Som vanligt är mina känslor blandade, jag är smått lycklig men samtidigt ångestfylld. Har lämnat in min första uppsats och det känns bra, men samtidigt fel på nått sätt. Jag har motivationen att göra det jag vill men den dalar när stunden närmar sig. Och såklart är det det här med hösten och mörkret, att vi snart når vintern och kylan. Det är något jag bävar inför år efter år. Men samtidigt kan jag upprepa samma ord och känna glädje. Det är förvirrande.