Faller jag nu går jag sönder

Har börjat drömma igen och jag vet inte riktigt varför. Ibland älskar jag det, att drömma, men dom här har tyvärr inte varit bra.. Mest obehagliga.
 
 

En liten ros med ett hål i sin själ

Idag har varit en sån dag som bara runnit iväg. Vaknade tidigt för att arbeta med min grupp, det gick riktigt bra, var väldigt roligt och gick rättså snabbt. Efter det vet jag inte riktigt vart tiden tog vägen men kom i alla fall, tillslut, iväg på en promenad för att sortera tankarna litegrann. Använde halsduk för första gången sen i våras och lyssnade på bästa Daniel medan jag gick förbi gulnande löv med småskvätt av orange och röda färger. På hemvägen var himlen rosa och det reflekterades på marken, eller i luften på nått sätt. Fint var det och jag har bestämt att snart, när hösten är här på riktigt, så är det dags att ta fram kameran och försöka fånga alltsammans på bild ♥
 
 

Light me up, take me higher, baby

Har saknat jobbet så mycket sen jag slutade. Känns som att det gått en evighet sen jag var där, men egentligen var det ju inte så länge sen. Dagen till ära bjöd på en massa härliga händelser som påminde om hur underbart det kan vara en dag på jobbet. Underbart att veta och känna att det här är rätt. 
 
 

Bloggar som är personliga genom text och inte bilder.

Man kommer inte ligga i sin säng för alltid och undra om livet inte var mer än såhär. Att stå här, mitt i allting, och känna sig så sorgslig så att man nästan går under.
En dag. När man fyller lite äldre; då kommer man känna sig så mycket tryggare i hjärtat och allt runt omkring hjärtat. Och man kommer inte sitta på en tunnelbana med en miljard människor runt omkring sig och känna sig som den ensammaste i hela världen.
 
"Att vad som än händer måste man säga ja. 
Våga våga våga. Orka våga. Vilja våga. 
Och när man väl vågat – vad det än är – och står där med ord som knyter sig i halsen och kommer ut helt fel, ja då spelar det egentligen ingen roll. För man kommer inte ligga i en säng och tänka att hela livet flyger förbi utan att man själv får vara med."
 
"Det är därför när jag skriver om att vara tretton, eller om jag hade en musa, eller hur min deprimerade labrador skulle vara som människa, så dyker det upp ord som kedjerökning (jag älskar det ordet), rödvin (också ett tjusigt ord) för det passar bra in i sammanhanget.
 
Det är lätta ord för mig, för världen är lite finare med ett dekadent ljus på sig.
Realism är liksom aldrig så spännande."


- Sandra Beijer

Lukten av höst

Brukar uppleva en enorm ångest så fort jag tänker på att sommaren börjar gå mot sitt slut. Värmen som ersätts mot kyla. Himmelen, målad i ett hav av blåa färger blir istället till hundra olika nyanser av grått. Ljuset byts ut mot tidigt mörker, och alla färger som hör sommaren till försvinner.

Satt ute idag, såg hur de gråa molnen samlade sig ovanför mig och hörde sedan dropparna möta asfalten. Kände lukten av regn, lukten av höst, utan någon ångest.

Tänkte på hur jag, när jag var mindre, hörde regndropparna slå mot plåttaket i radhuset och den sövande effekten det hade. Hur underbara mina gummistövlar kändes när jag idag gick runt med dom och tänkte att snart kan jag gå rakt igenom alla vattenpölar som kommer att bildas. Men bästa var den gröna gräsmattan som var fläckad av alla sorters gula löv. För även om alla ljusa, härliga färger från sommaren försvinner för ett tag så har hösten desto mer intensiva och dramatiska färger att erbjuda.

Vi lever livet framlänges men begriper det baklänges



RSS 2.0