Det handlar om att prata sönder nätter, om att sätta på en film igen och igen för att storyn tappas bort bland kyssar och smekningar. Om att vara vaken till 05.30 och låta abstinensen till varandra döda känslan av trötthet och låta kärleken lysa upp den kolsvarta natten. Det handlar om att älska smaken av någons fingertoppar och läppar. Om att skriva ett namn med snirkliga bokstäver på varenda parkbänk.

Om att brottas bland kuddar och älska att förlora, bli nedtryckt i dunet och kysst över hela kroppen. Det handlar om att läka och kyssa bort sårigheten och skriva poesi över ärren. Om att viska "du är vacker" tusen gånger varje natt och mena det lika mycket varje gång, att plötsligt finna ljusglimtar i den gråaktiga världen och att ständigt ha en miljon fjärilar i magen, och att blåsa ögonfransar från varandras kinder. Om händer genom hår och tungspetsar längs ryggraden.

Timmeslånga telefonsamtal och att önska sig närmare. Att skratta tills det gör alldeles jätteont i magmusklerna och ligga på hårda parkettgolv fast det finns en säng precis intill. Att ge någon sig själv utan att tveka en sekund, och att andas genom varandras munnar. Det handlar om att tappa bort sig i någons famn och aldrig vilja hitta vägen ut. 
 
 


“Love is just a system for getting someone to call you Darling after sex.”

Är tillbaks på VFU och tänkte att "varför är vi alltid här när det är regn/snöoväder?" Men att gå på promenad i höstsolen, komma fram till en plats med oändligt många löv, krafsa ihop dom till en hög och hoppa i högarna tillsammans med barnen är underbart.
 
Det är underbart att ta promenader på hösten, bland vattenpölar och gul-orange-röda löv som täcker marken. Och trots regnet gick jag ut, klev i alla pölar jag passerade, försökte komma in på andra tankar, och blev dyngsur. Gick runt i en timme för att andas och försöka släppa vissa känslor och för att reda ut andra. Det hjälpte, som terapi, efter denna skitdag. En stund i alla fall. Nu är jag fortfarande förvirrad, mina tankar är både bra och dåliga, positiva och negativa. Jag är irriterad på andra men irriterar även mig själv. Jag tänker på saker som skulle såra andra, känner mig stark ett tag för att sedan dumförklara mig själv. Måste lösa mina inre konflikter på ett eller annat sätt. Måste sluta tänka på att mina val kan såra andra. Bli egoistisk som tusan. Vilket jag aldrig kommer lyckas med...


RSS 2.0