jenniferkatarina

Frågor hit och frågor dit. Tankarna virvlar åt ett håll och sedan åt det andra. Det enda jag kommit underfund med är att mitt humör varit rätt stabilt på sistone, mycket uppåt, lite neråt. Mest bra, knapp nått dåligt. Känns helt okej.

 

Frågorna och tankarna är dock svåra, som små gåtor som irrar runt i huvudet och väntar på att bli besvarade och rensade. Men det är svårt att plasera dem i rätt fack. Det går inte riktigt att fånga och sätta en etikett på dem. Det är bra att man har så fina vänner som hjälper till med fina ord, kloka ord. Men ibland fel ord.

 

Planerar ständigt att ta en stund för mig själv, vila, promenera, tänka, läsa. Men det blir inte av och det var en evighet sen sist och det är viktigt för mig. Jag behöver det. Som ett lugnande medel. Det är min terapi.