People think being alone makes you feel lonely but I don't think that's true. Being surrounded by the wrong people is the lonliest thing in the world.

Är förvirrad. Vilket inte direkt är nått ovanligt. Men den här förvirringen kan jag inte ta mig ur, jag har på nått sätt fastnat och mentalt blir det bara mörkare och mörkare med tiden. Har försökt glömma, försökt vara glad, men ett leende på läpparna lurar inte själen. Jag är så trött på tankar som drar åt ett håll medan jag aktivt försöker tänka på annat, mest för att inte såra dig eller förstöra för någon annan. Tror jag är nära ett psykbryt nu, på riktigt. Kan känna mig lycklig ena studen men sedan, dagligen, lyckas tankarna tränga igenom, tårar, smärta. 
 
Behöver fokusera på mig och mitt. Vill komma iväg. Vill glömma.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0