jenniferkatarina

Har alltid gillat att vara för mig själv, att stänga dörren om mig och spela musik på hög nivå och försvinna från världen utanför. Det har alltid varit så skönt och lugnande. Att bara sjunga med i musiken eller att sätta mig i min varma goa säng med en bra bok som jag aldrig vill sluta läsa. Men nu, varje gång jag får en lugn stund för mig själv drabbas jag av en obehaglig känsla av panik och ångest.

Ångrar så mycket nu för tiden, saker som jag känner att jag inte kan ta tag i förrän i mars eller om ens alls, för hur får jag tillbaka all den förlorade tiden jag slösat bort på grund av lathet? Tänker ofta på hur mycket slöseri av livet sömn är, för hur mycket mer skulle vi inte kunna göra om vi slapp sova? Hatar att somna nu för tiden. Men ändå, när jag tänker efter, så gör jag ju ändå inget vettigt med min tid för tillfället. Har jag någonsin gjort det?

Önskar att jag vore mer som Naomi Clark (eller Erin Brockovich). Och då menar jag varken utseendemässigt eller det faktum att hon är en rik och bortskämd tjej. Utan för att hon är en målmedveten, stark och självsäker person som går helhjärtat in alla sina projekt, som tar för sig och tar precis det hon vill ha.

I'm gonna make it all right but not right now.

When you're alone and life is making you lonely,
You can always go downtown
When you've got worries, all the noise and the hurry
Seems to help, I know, downtown

Just listen to the music of the traffic in the city
Linger on the sidewalk where the neon signs are pretty
How can you lose?

The lights are much brighter there
You can forget all your troubles, forget all your cares and go
Downtown

Idag blir det att ta tag i allt som jag skjutit upp så länge nu.
En sak avklarad. Five to go!

Har varit i Nacka Forum med Johanna och letat julklappar. Kom hem med hela noll presenter. Lite stressad börjar jag bli då jag inte köpt en enda än. Trodde det skulle bli lätt, åtminstone åt Frida.. Men när jag inte ens hittar nått till henne, ja då märker man hur otroligt fantasilös jag kan vara.

Vet inte alls vad jag känner just nu, men jag vet vad jag vill känna.
Vet inte om jag ljuger för mig själv och alla andra eller ingen.
Känner glädje, men stundtals förvirring, stundtals längtan.

9 dagar kvar, vart tusan tog tiden vägen? Finns inte en chans att jag hinner fixa dem julklapparna jag hade tänkt fixa till julafton. Får försöka ta tag i det så snart som möjligt!

9 dagar till Julafton
17 dagar tills ett nytt år börjar
31 dagar, exakt en månad, till Jag och Emma åker till Afrika
99 lååånga dagar kvar till Hunger Games premiären ♥

London på onsdag, äntligen(!), men passet är hos ambassaden i Köpenhamn. Kul. Får bli att åka till Arlanda och fixa ett provisoriskt imorn. En tusenlapp på bara det. Jaja, så länge jag åtminstone kommer iväg så löser sig allt.

Just nu går allt superbra och framåt, men ändå finns det en massa hinder ivägen. Men allt det jobbiga som leder fram till resultatet kommer vara värt att gå igenom. Har även stöd från alla olika håll och kanter, från familj och vänner. Tack! ♥


Dream big. Work it out from there.