all of my pieces are jagged

Har alltid gillat att vara för mig själv, att stänga dörren om mig och spela musik på hög nivå och försvinna från världen utanför. Det har alltid varit så skönt och lugnande. Att bara sjunga med i musiken eller att sätta mig i min varma goa säng med en bra bok som jag aldrig vill sluta läsa. Men nu, varje gång jag får en lugn stund för mig själv drabbas jag av en obehaglig känsla av panik och ångest.

Ångrar så mycket nu för tiden, saker som jag känner att jag inte kan ta tag i förrän i mars eller om ens alls, för hur får jag tillbaka all den förlorade tiden jag slösat bort på grund av lathet? Tänker ofta på hur mycket slöseri av livet sömn är, för hur mycket mer skulle vi inte kunna göra om vi slapp sova? Hatar att somna nu för tiden. Men ändå, när jag tänker efter, så gör jag ju ändå inget vettigt med min tid för tillfället. Har jag någonsin gjort det?

Önskar att jag vore mer som Naomi Clark (eller Erin Brockovich). Och då menar jag varken utseendemässigt eller det faktum att hon är en rik och bortskämd tjej. Utan för att hon är en målmedveten, stark och självsäker person som går helhjärtat in alla sina projekt, som tar för sig och tar precis det hon vill ha.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0