Blurred Lines
Tiden går för fort. Dagarna blir kortare och nätterna mörkare. Känslorna upp och ner som en berg och dalbana och jag börjar känna mig alltmer vilsen igen. Sommaren har försvunnit alltför snabbt men ändå har den kännts som en evighet. Jag är dock inte redo för vad som ligger framför mig än. Stockholm är en trygghet och det är här min närmsta framtid kommer att spenderas, men samtidigt vet jag att jag kommer att bli rastlös.
Vill åka bort, lämna allt som har med trygghet att göra. Leva i nuet, eller hur det nu är. Jag vill sitta barbent på en balkong och se solnedgången, ha pickninck på en rutig filt, spela musik så att grannarna klagar, äta frukost på sängen, nattbada, sträckläsa böcker, se något nytt, träffa nya människor, vara vaken hela nätterna och sedan ligga kvar i sängen halva dagen bara för att man kan.
Kommentarer
Trackback
