om ensammast är starkast var jag starkare förut

Och så var det oktober.. Som vanligt är mina känslor blandade, jag är smått lycklig men samtidigt ångestfylld. Har lämnat in min första uppsats och det känns bra, men samtidigt fel på nått sätt. Jag har motivationen att göra det jag vill men den dalar när stunden närmar sig. Och såklart är det det här med hösten och mörkret, att vi snart når vintern och kylan. Det är något jag bävar inför år efter år. Men samtidigt kan jag upprepa samma ord och känna glädje. Det är förvirrande.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0