Confused
Har varit så förvirrad på sistone, gjort en sak men tänkt på nått annat. Försökt hitta några känslor men känt tomhet. Gått runt på stan och känt mig osynlig. Suttit på föreläsning bland tvåhundra elever men känt mig ensammast i världen. Jag försöker glömma, sudda bort de närmsta veckorna, men allt samlas som en klump i magen som växer och växer och jag vet inte vad jag ska göra. Förvirrad, och är rädd för att hamna där igen. I tomheten.
Det är underligt hur man kan tänka på en sak och känna ilska, ilska över något som inte hänt, ilska över en idé i huvudet. Ilska över något man endast anat kunde ha hänt. Och sedan när den tanken blir verklighet, istället för att känna ilska, känna lättnad. Det var nog det som triggade all förvirring, kaos och oreda i mig. Att jag inte reagerade eller kände som jag trodde att jag skulle och nu är jag i någon slags limbo av känslor där några drar mig åt ett håll medan de andra drar mig åt ett annat.
Kommentarer
Trackback
