Fredagen den 23 oktober 2015
Ett år och tjugo dagar har det gått sen sist jag skrev. Men egentligen inte eftersom det inte var min text. Det var en text som jag fastnade för och som jag älskade, en text som var så fin att jag ville låna den. Den texten var så passande just då. Den väckte en känsla och jag fantiserade om att den känslan var verklig, fantiserade ända tills den blev verklig för mig. En inbillad känsla. Artificiell. Konstgjord.
Jag fantiserade om att den här underbara texten handlade om oss, hittade likheter i verkligheten och fantiserade. Romantiserade livet. Och ett tag fanns det likheter att hitta, paralleller att dra, mellan fantasi och verklighet.
Allt som hänt sen dess är en som en dimma. Om jag gräver djupt i minnet kan jag minnas hur bra det var förut, hur glad jag var, hur glad du var, och hur lyckliga vi var tillsammans. Men det som var bra i verkligheten försvann nånstans längs vägen men jag höll kvar känslan, den där fina känslan. Tills jag tappade greppet. Jag glömde bort mig och min glädje och hur bra vi faktiskt har varit tillsammans. Minns det knappt. Vet knappt vart tiden tagit vägen. Vart vi tagit vägen. Försäker hålla kvar. Fantisera. Inbilla mig.
Tillslut finns knappt fantasin kvar och känslan avtar med tiden. Känslan som inte får nån ny näring. För det finns inte längre några likheter eller paralleller att dra. Inget i vår verklighet kan längre liknas med texten. Vi finns inte kvar. Existerar inte längre.
♥
Det handlar om att prata sönder nätter, om att sätta på en film igen och igen för att storyn tappas bort bland kyssar och smekningar. Om att vara vaken till 05.30 och låta abstinensen till varandra döda känslan av trötthet och låta kärleken lysa upp den kolsvarta natten. Det handlar om att älska smaken av någons fingertoppar och läppar. Om att skriva ett namn med snirkliga bokstäver på varenda parkbänk.
Om att brottas bland kuddar och älska att förlora, bli nedtryckt i dunet och kysst över hela kroppen. Det handlar om att läka och kyssa bort sårigheten och skriva poesi över ärren. Om att viska "du är vacker" tusen gånger varje natt och mena det lika mycket varje gång, att plötsligt finna ljusglimtar i den gråaktiga världen och att ständigt ha en miljon fjärilar i magen, och att blåsa ögonfransar från varandras kinder. Om händer genom hår och tungspetsar längs ryggraden.
Timmeslånga telefonsamtal och att önska sig närmare. Att skratta tills det gör alldeles jätteont i magmusklerna och ligga på hårda parkettgolv fast det finns en säng precis intill. Att ge någon sig själv utan att tveka en sekund, och att andas genom varandras munnar. Det handlar om att tappa bort sig i någons famn och aldrig vilja hitta vägen ut.
Om att brottas bland kuddar och älska att förlora, bli nedtryckt i dunet och kysst över hela kroppen. Det handlar om att läka och kyssa bort sårigheten och skriva poesi över ärren. Om att viska "du är vacker" tusen gånger varje natt och mena det lika mycket varje gång, att plötsligt finna ljusglimtar i den gråaktiga världen och att ständigt ha en miljon fjärilar i magen, och att blåsa ögonfransar från varandras kinder. Om händer genom hår och tungspetsar längs ryggraden.
Timmeslånga telefonsamtal och att önska sig närmare. Att skratta tills det gör alldeles jätteont i magmusklerna och ligga på hårda parkettgolv fast det finns en säng precis intill. Att ge någon sig själv utan att tveka en sekund, och att andas genom varandras munnar. Det handlar om att tappa bort sig i någons famn och aldrig vilja hitta vägen ut.
“Love is just a system for getting someone to call you Darling after sex.”
Är tillbaks på VFU och tänkte att "varför är vi alltid här när det är regn/snöoväder?" Men att gå på promenad i höstsolen, komma fram till en plats med oändligt många löv, krafsa ihop dom till en hög och hoppa i högarna tillsammans med barnen är underbart.
Det är underbart att ta promenader på hösten, bland vattenpölar och gul-orange-röda löv som täcker marken. Och trots regnet gick jag ut, klev i alla pölar jag passerade, försökte komma in på andra tankar, och blev dyngsur. Gick runt i en timme för att andas och försöka släppa vissa känslor och för att reda ut andra. Det hjälpte, som terapi, efter denna skitdag. En stund i alla fall. Nu är jag fortfarande förvirrad, mina tankar är både bra och dåliga, positiva och negativa. Jag är irriterad på andra men irriterar även mig själv. Jag tänker på saker som skulle såra andra, känner mig stark ett tag för att sedan dumförklara mig själv. Måste lösa mina inre konflikter på ett eller annat sätt. Måste sluta tänka på att mina val kan såra andra. Bli egoistisk som tusan. Vilket jag aldrig kommer lyckas med...
I've lost myself since I met you
Får sån ångest av regnvädret, de gråa molnen och mörkret som kommer allt tidigare nu när vi närmar oss hösten. Men så var jag ute tidigt idag och såg alla fina färger bland löven i träden och på marken och kunde inte låta bli att le litegrann. Idag är en fin höstdag trots kylan. Tog på mig en varmare, mysigare jacka, varmare skor och gick ut i den friska, kalla luften och blev glad av solen som ändå skiner idag, trots de ynka tre graderna i morse. Det kändes bra, till skillnad från igår då allt var mörkt och dystert. Både vädret och humöret.
På sistone har jag börjat känna mig vilsen igen. Jag trivs hur bra som helst i skolan och med min klass och i den riktningen känns allt helt rätt. Men ibland känner jag inte riktigt igen mig själv och jag börjar tvivla på vissa val jag gjort, nya och flera år gamla. Får försöka reda ut dessa tankar istället för att skjuta bort dem vilket jag gjort en lång tid nu.
Har en resa i december som jag ser fram emot något enormt och det behövs verkligen nu, som ett ljus i slutet av tunneln i detta höstmörker.
Lista
Hur ser dina planer ut för sommaren?
Har tagit det lugnt än så länge, bokat en resa och åker på lördag. Blir Grekland den här gången! En vecka där sen blir det att återvända hem för jobb i fyra veckor. Fyller år! Sedan fortsätter sommarlovet och förhoppningsvis fylls det på med spontana händelser.
Vilken är din bästa sommarfrukost?
Frukt och bär ute i solen.
Ska du åka på någon festival i sommar?
Ingen festival tyvärr.
Bästa sommarlåten?
Nostalgilåtar man kan sjunga till.
Vad vill du helst grilla?
Jag är rätt dålig på att grilla själv, men detmesta blir godare grillat. Allt ifrån kött till halloumi och majs.
Vad dricker du i sommar?
Gärna vin och goda, kalla drinkar.
Vilket är ditt favoritplagg för sommaren?
Alltid shorts
Vad ska du läsa i sommar?
Så många böcker jag hinner med, gamla som nya
Bästa parken?
Brukar tyvärr inte hänga i parker
Bästa badstället?
Utomlands i havet
Sommar
Äntligen sommarlov, har klarat hela skolåret med godkända betyg. Tyvärr regnväder men en resa är bokad och om sex dagar befinner jag mig i värmen ♥
People think being alone makes you feel lonely but I don't think that's true. Being surrounded by the wrong people is the lonliest thing in the world.
Är förvirrad. Vilket inte direkt är nått ovanligt. Men den här förvirringen kan jag inte ta mig ur, jag har på nått sätt fastnat och mentalt blir det bara mörkare och mörkare med tiden. Har försökt glömma, försökt vara glad, men ett leende på läpparna lurar inte själen. Jag är så trött på tankar som drar åt ett håll medan jag aktivt försöker tänka på annat, mest för att inte såra dig eller förstöra för någon annan. Tror jag är nära ett psykbryt nu, på riktigt. Kan känna mig lycklig ena studen men sedan, dagligen, lyckas tankarna tränga igenom, tårar, smärta.
Behöver fokusera på mig och mitt. Vill komma iväg. Vill glömma.
the perks of being a wallflower
So this is my life.
And I want you to know
that I am both happy
and sad
and I'm still trying to figure out
how that could be.
Dancing in the Dark
Jag känner mig så instabil hela tiden, kan gå från att vara glad till att ha en klump i halsen, ångest eller panik i bröstet på en sekund. Gick från centrum idag och kunde knappt hålla tillbaka tårarna. Det är så svårt att glömma, svårt att tränga undan och jag vet inte om det är bra eller dåligt att fortsätta försöka stänga inne allt eller om jag faktiskt borde hitta ett sätt att släppa ut alla instängda känslor på.
Jag känner mig svag för att jag inte kan sluta. Kan inte sluta tänka på alla frågor jag har och på vad som hände. Skapar bilder i mitt huvud och känner mig ännu svagare när min självkontroll sviker. När jag bestämt mig för en sak men blir svag och gör det jag tidigare bestämt att jag skulle låta bli. Jag gör det, med en bild av dig och nån annan framför mig.
Jag tänker ofta på den dagen, varje gång du rör mig tänker jag på det. För jag ville inget mer än att du skulle hålla om mig, då.
now even my bed is filled with bad memories
Confused
Har varit så förvirrad på sistone, gjort en sak men tänkt på nått annat. Försökt hitta några känslor men känt tomhet. Gått runt på stan och känt mig osynlig. Suttit på föreläsning bland tvåhundra elever men känt mig ensammast i världen. Jag försöker glömma, sudda bort de närmsta veckorna, men allt samlas som en klump i magen som växer och växer och jag vet inte vad jag ska göra. Förvirrad, och är rädd för att hamna där igen. I tomheten.
Det är underligt hur man kan tänka på en sak och känna ilska, ilska över något som inte hänt, ilska över en idé i huvudet. Ilska över något man endast anat kunde ha hänt. Och sedan när den tanken blir verklighet, istället för att känna ilska, känna lättnad. Det var nog det som triggade all förvirring, kaos och oreda i mig. Att jag inte reagerade eller kände som jag trodde att jag skulle och nu är jag i någon slags limbo av känslor där några drar mig åt ett håll medan de andra drar mig åt ett annat.
not the slightest clue
But I don’t want to go among mad people.
"I can't go back to yesterday because I was a different person then."
Har känt för att skriva så många gånger på sistone men helt enkelt inte haft tiden eller orken att faktiskt göra det. Och nu när jag väl har det är jag rätt tom på ord, eller jag har i alla fall tappat de ord och känslor jag kände ett behov av att uttrycka förut.
Är tillbaks på VFU, tiden har runnit iväg så snabbt den här gången och jag tror att om en vecka, när denna period är slut, kommer jag att sakna dem alla. Det känns så konstigt att gå in med attityden och tron om att tiden kommer att gå i slowmotion, för att sedan förundras över hur snabbt tiden försvann. Vilket är bra på så många sätt. Och nu kan jag se fram emot kommande perioder.
Har haft roliga kvällar med majoriteten av klassen, våran klass som nu splittras till nästa kurs. Känns så dumt och onödigt.
Bara massa blandade tankar, inget vettigt. Känns som att mitt huvud agerar precis som vädret ute; ena studen vårsol och värme, andra snöstorm och kyla. Nu tillbaks till vår. Och jag hoppas det förblir så.
